!

Jag kan verkligen inte sova. Det är som om jag druckigt 5 koppar kaffe eller nåt. Det bara går inte! Så jag tänkte passa på och skriva lite.. Haha, nu pratar Charlotte här brevid mig i sömnen. Kul att nån kan sova iaf :P

Jag åker ju som sagt hem på lördag. Jag lämnar Langley familjen och åker hem till min egen! Ingenting mot Langley som företag eller människorna här, tvärtom. Jag önskar att jag kunde ta med alla hem, för jag har träffat så många underbara och roliga människor här. Bättre gemenskap får man leta länge efter. Vissa har man ju kommit lite närmare än andra men man känner ändå alla väldigt bra. Det jag kommer sakna mest är väl alla sjuka saker som jag kommer missa nu när jag åker hem. För om det är någonting människor kan här så är det att spåra. Jag har aldrig skrattat så mycket som jag gjort här borta! Exempel, Jill och Bopi på väg hem från Underground. Jag kör ner dem i en transportvagn ner för en låååång nedförsbacke. Vad tror ni händer? Jo, den trillar. Och det två ramlar ut. Och det kommer en fransman som Jill skäller ut på svenska. Att bara stå där och titta på vad bland det roligaste som hänt här. Och när alla fylleas ramlade ner för en backe är också nåt att hänga i julgranen. Ja, det finns så sjukt mycket bra saker som hänt här, som inte går att beskriva utan det behövs att upplevas. Så tack för alla upplevelser!

Kommer dock inte sakna toaletterna, odören i personalkorridoren. Den håriga kyckligen vi fick till p-mat. Alla korkade fransmän som vägrat lära sig engelska. Haha..

Tror det här fick bli mitt sista inlägg i den här bloggen faktiskt. Imorgon är det nyår och då kommer jag jobba hela dagen, och på fredag tänker jag vara bakis och på lördag åker jag ju hem. Så, so long, farwell! Avoir! Bopi power!

/Evie "svikarn" Storm föredetta medlem i Bopi team!